Historik

NBK:s historik

Norrtälje Brottarklubb bildades den 10 oktober 1935. Klubbens första ordförande blev Einar Damberg. Så här skrev han i NBK:s jubileumsprogram 1985, året då klubben fyllde femtio år:

”Vi var ett gäng grabbar som hade blivit intresserade av brottning. Sverige var på den tiden en stornation i brottning. Vid OS i Los Angeles 1932 tog Sverige inte mindre än 6 stycken guldmedaljer och Ivar Johansson från Norrköping gjorde en bragd så han tog två guld, både i fristil och grekisk-romersk men i olika viktklasser. Han bantade sex kilo mellan de två tävlingsomgångarna. Tillsammans med bl.a. Gustav Eriksson, Olle och Birger samlades vi på Café Hörnan och bildade Norrtälje Brottarklubb. Jag blev ordförande och sedan började vi träna brottning”

Gustav Karlsson köpte en instruktionsbok, klubbrum fixade man i gamla godtemplarnas lokaler mitt i stan. Men mattan? De samlade ihop till ett stort tygskynke och i detta sydde man in något som kallades krollsplint. Visst var det lite primitivt, men sedan var det bara att köra!

Vid samma tid flyttade en kille in i Norrtälje som hette Hilding Karlsson. Han visste mycket om brottning som han hade lärt sig i sin gamla hemstad, Eskilstuna. Pojkarna fick nys om detta och nu försökte man engagera honom som tränare. Han gick med på detta under förutsättning att man ordnade fram en riktig matta. Tygskynket ansågs inte duga om man nu skulle lära sig att brottas på riktigt. Birger och Olle Karlsson fick nu i uppdrag att med en lista gå runt till stadens alla affärsmän och tigga ihop till en ny matta. När tillräckligt med kapital hade skaffats, köpte man in renhår och kvarnduk till självkostnadspris vid dåvarande PeVes. Knut Berglund som var tapetserare, åtog sig att sy mattan gratis. En bra matta blev det, och träningen kunde nu komma igång på allvar under Hilding Karlssons ledning. Träningen förlades till Sammis gymnastiklokal i Brännäset. Problemet var att mattan måste läggas ut och plockas ihop vid varje träning. Den första tävlingen i regi NBK hölls på scenen i teaterhuset.

1937 bytte klubben ordförande och tandläkaren Hartvig Hultman tog nu över rodret. Hela verksamheten ökade i omfång, inte minst tävlingsdelen. Den förening man hade mest utbyte med var Stockholms Brandkårs brottare.  Allmänhetens intresse för brottning hade ökat och tävlingarna drog alltid fulla hus. Föreningens första mästerskap vann Olle Jonsson vid ett DM i Heby. Det här var en tid när NBK:s brottare skulle ta för sig rejält på mattorna. Roine Karlsson, Åke Eriksson och K G Hjalmarsson var bara några namn som möttes med respekt runt om i landet. Dessutom såg föreningen till att hela tiden ha ytterst duktiga ledare för verksamheten. Olle och Birger Karlsson fortsatte efter sin aktiva karriär med arbete i styrelsen. Listan av bra ledare är lång, men ska några nämnas så är det förstås Folke Söderman, Ingemar Österman och Stig Rydholm.

1951 fick klubben sin första svenska juniormästare i Knut Karlström. 1959 flyttades träningen till det då nybyggda badhuset. Under sextiotalet tappade brottningen i popularitet, men som ungdomssport höll den fortfarande. Tidigare hade NBK inte haft ungdomsbrottning på schemat men nu var tiderna annorlunda och det var viktigt att ta fram egna talanger. I början på sjuttiotalet var det åter dags att satsa på ett serielag.

1973 valdes Sten Westerlund till ny ordförande och det blev nu en riktig satsning igen. Från Spårvägen kom Harley Garper som hade två J-SM i bagaget och började brottas för NBK. Bengt Lindgren kom från Öregrund och tog klubbens andra J-SM guld. Duktige Sten Back kom från Uppsala och överhuvudtaget hade föreningen ett mycket starkt lag. För första gången hade föreningen tagit klivet upp till en bokstavsgrupp i Fyrtstadstävlingarna.

Säsongen 74/75 blev framgångsrik och bland annat minns man den bejublade segern hemma mot Kiruna i Fyrstads. Populäre roslagsbjörnen Bernt Andersson från Öregrund hade då förstärkt föreningen. Även om Bengt Lindgren hade gått till Sundsvall hemförde NBK sensationellt seriesegern i Div 2 Svealand.

Samma år togs också den nya lokalen för ungdomsträning i Grind i bruk. Två nya mattor anskaffades och ungdomsverksamheten växte mycket snabbt. Jubileumsåret 1975 fick även Norrtälje Brottarklubb äran att arrangera en landskamp mellan Sverige och Finland, samt de Nordiska Mästerskapen. Arrangemanget blev en stor folkfest och brottningen hade aldrig vart hetare i Norrtälje än nu. Under sommaren blev det också klart att den finske och nordiske mästaren Pentti Mäkelä skrev på för NBK. Tungviktaren Pentti var en mycket populär Norrtäljebrottare under åren 75-82 och tog silver vid SM två gånger.

1976 var året då Leo Honkala flyttade till Norrtälje och blev klubbens tränare. Leo hade en mycket stor betydelse för klubbens framgångar på sjuttiotalets senare hälft. Samma år kom också Conny Karlsson till klubben och blev en välbehövlig förstärkning för klubben. Conny hade året innan blivit svensk juniormästare, då tävlandes för Uppsala.

Glen Gulden förstärkte klubben 1978. 100-kilosbrottaren var förstås en viktig kugge i satsningen mot elitserien. Samma år fick NBK sin finaste utmärkelse, NT/RT plaketten, för sin serieseger i Div 1 Svealand. Brottningen i stan stod alltså på sin absoluta topp. Tyvärr blev sejouren i Elitserien inte särskilt lång. NBK var säsongen 79/80 tillbaka i Div 1.

Kansliet flyttade till gamla brandstationen och efter ett år till Föreningshallen. NBK engagerade sig 1980 i Sportcentrumprojektet i syfte att skapa sig ändamålseniga lokaler. I början på 80-talet sjönk intresset för brottningen Norrtälje. Leo Honkala och Pentti Mäkelä flyttade, vilket var två tunga och kännbara förluster för föreningen.

Den polske brottaren, och sedermera en av världens mest respekterade tränare, Ryzard Zvierad kom till föreningen 1985. Ryzard blev en positiv injektion och hans framgångar som tränare i numera Spårvägen är för alla brottningsintresserade ett faktum.

1988 flyttar så äntligen brottningen in i Sportcentrum. Tack vare ett fantastiskt ideellt arbete och engagemang av människor kopplade till föreningen blev det som än idag är NBK:s hem möjligt. Tävlingsverksamheten har sedan dess pendlat mellan framgångarna. Sedan 1998 finns det inget seniorlag och det har funnits tider när verksamheten har vart nära att helt försvinna. I dagsläget finns det inga planer på att värva ihop ett seniorlag, utan nu är siktet helt inställt på att fostra egna talanger. Föreningens uppgift är att se till att ungdomarna kan få all den hjälp de kan få för att utvecklas, och på sikt ha ett slagkraftigt serielag igen.